Så där ja....

...då var vi med blogg =) skönt för de närmast sörjande så de kanske slipper alla intressanta detaljer om vårat hundägande...konstigt det där att inte alla är lika intresserade över vad Lipton gör och inte ;)

Här kommer jag (Matte och Mamma i familjen) mest att skriva om hur vi överlever att ha en ung och energisk hund. Det går oftast bra men det är mycket att lära och mycket att träna.

Lipton kom till oss dagen före julafton så bättre julklapp kunde vi inte ha fått.

Han är en glad, social, sprallig, harmonisk kille som drar i kopplet och skäller när det ringer på dörren och på folk och hundar ute (mest för att han vill fram och hälsa tror jag men han låter skräckinjagande) och det är de två sakerna som vi lägger fokus på just nu.

Hundar som drar i halsbandet som om de vore en draghund som drar en släde gör mig vansinnigt irriterad att promenera med. Jag blir arg och frustrerad och även om jag vet att det inte hjälper utan bara gör allt etter värre så börjar jag gnälla, sura, fräser och rycker till slut i kopplet och när jag nått dit så blir jag ännu mera irriterad för att han får mig så irriterad så att jag gör fel.........ja ni kanske ser det ologiska i det hela men jag kan inte hjälpa det och det blir en ond cirkel. Till slut gruvar jag mig för att gå på långa koppelpromenader och allt blir bara trist.

Jag är uppvuxen med min pappas älghundar och deras fostran i koppelgående bestod i ryck och slit och argt skällande på dem....inte för att de blev bättre av det men jag gjorde som pappa gjorde och fastän att jag nu vet Mycket bättre så ligger det under och pyr när situationen blir densamma. När jag varit hundvakt åt pappas senaste hundar så har jag löst det genom att pappa fått skicka med dragselen och midjebältet för i den ska han ju dra så det skapar ingen irritation för mig, hunden får sina långpromenader och vi är nöjda och glada i slutet av promenaden också. Jag känner inget behov av att ägna en helgs långpromenader att träna en hund att gå i koppel när han dragit sig fram det sista året och kommer att fortsätta med det efter helgen, den träningen får dess ägare stå för.

Nu finns det ju inte så många dragselar för 6kg hundar men våran lösningen fanns här http://www.jenshundartiklar.com/product_info.php?cPath=2&products_id=280 där de har en Nomesele Berit för små hundar (såg en i en butik i stan också men den kostade över 500kr). Nu drar han lika mycket men eftersom han har en dragsele så ska han ju dra, vilket inte alls irriterar mig =) .
Så nu kan vi gå på långa rastningskoppelpromenader inne i byn utan att jag blir arg och han frustrerad över sin irriterade matte.
En del säger till mig att -MEn är det inte bättre att du lär honom gå i koppel? Och visst är det så, men denna kille är över 1 år så det är inte gjort på en kvart och det är ju tänkt vi ska kunna gå på promenader innan jag hunnit lära honom det.

Så vi tränar att gå i koppel också förstås men nu består den träningen endast av positiva tongångar och massor av korv och köttbullar och han får gå lös i skogen men det är inte alltid det är ljust då vi går och då går inte jag in i skogen.