Jag och hundarna åkte till Härliga Karln i lördags och oj vad spännnade och mycket det luktade utomhus där!! Lipton blev alldeles i gasen på kissvändan innan vi skulle gå in och drog runt och luktade så pass att kopplet gick av (dålig kvalité). Han luktade ännu snabbare vidare och jag som bar all packning var inte alls lika snabb och kom snabbt efter.
Jag ropade glatt, visslade och försökte låta jättekul men misslyckades totalt för han fortsatte och då blev jag lite stressad, ropade argt och frustade men han kollade inte ens upp utan bara fortsatte ännu längre bort....men då blev jag j-kligt irriterad så Farbror Hund och jag vände om och gick tillbaka ...ibland tar jag i ;).
Otroligt nog så märkte han det och stod och kollade efter oss (såg ut som om han inte riktigt trodde på att vi tänkte försvinna) men han kom inte och vi bara fortsatte och när vi försvann ur hans synfält så gnällde han och då visslade jag till och jippijajo han kom lyckligt springande i räserfart.....pjuh!!! Hann bli lite nervös för det är mycket större än hemma vilket gör att det skulle bli mycket svårare att hitta igen en liten hund......
På söndag morgon när vi klev ut kl 6 för en snabbrastning innna jag skulle på jobb så hade det snöat så snön räckte till magen på båda två....mycket hoppande blev det.
Killarna mös sen med husse och fick en långpromenad i det härliga vädret och det var tur för så trött som jag var när jag kom hem igen hade jag nog inte orkat, det där med att inte hinna ha rriktig rast är så där......
Kul att se att Lipton är superduktig på att ta med sig det han lärt sig hemma till nya platser...faktiskt mycket mycket bättre än mig visade det sig =)
Åt middag hos svärföräldrarna och där är han så duktig!!! Hejar på allihop och när jag lägger ut en liten filt så lägger han sig där och ligger nästan hela middagen, han la sig några gånger under min stol också men gick sen tillbaka till filten.
När vi skulle hem så satte jag inte på honom något koppel för vi skulle passa på att gå en liten sväng med honom lös innan vi körde hem men ändå så väntade han på frisignal innan han gick ut genom dörren och ute på trappen väntade han på mig som stod och pratade och inte hade en tanke på honom och inte förrän jag började gå ner för trappen så gick han ner bakom mig.....och det var då insåg jag att han väntade på att få gå ner för Precis så måste han göra hemma för att få komma ner för trappen. Hade han sprungit ner hade jag inte haft en tanke på att det vore fel där och då så det är ju tur jag har en hund med koll =)
Jag tänkte helt enkelt inte på att det var en trapp för det var en brotrapp...alltså en trapp utomhus med få trappsteg...hemma och hos Härliga Karln är det ju trapphus.....men bästaste hunden såg att det var en trapp och lärde matte =) Hon är inte alls lika snabb och lättlärd men han är tålamodig som tur är <3
När han kom för en månad sen så studsade han ut så fort dörren öppnades och det tycker jag är väldigt opraktiskt då det med barn i huset är lätt hänt att dörren glöms öppen och ner för trappen drog han som om elden höll på att ta honom så därför fick han börja gå bakom mig ner...och han är så duktig lilla sötfladderörat <3
här hemma kallar vi sötfladderöron för utställningsöron - bara för att vara moppsig :)
SvaraRadera