Jag erkänner

det är inte synd om hundarna...det är mest synd om mig.
Sjukt tråkigt att vara sjuk. Allt är jobbigt, jobbigt med hundar som måste rastas fastän att jag tycker det är nog jobbigt att gå till köket. Som tur är hjälper min mamma mig och går em-promenaden. Det är tråkigt att bara ligga. Trist att se det förfallna hemmet och inte orka göra något åt det. Jobbigt att veta att det blir mycket tjorv och stök på jobbet för kollegorna när någon är borta..

Trist, trist, trist.....men som sagt denna sjuka är ju övergående....har vänner som har det mycket mycket värre så detta blir mitt sista gnäll.